"Min kropp är min logo"
Text: Per W Foto: Julius Red: Jazz M
Tarald Stein försökte vara kvinna i 28 år. Den långsamma insikten och självgranskningen att han var man, eldar nu på en framgånsrik karriär som poet och författare. På Pride House berättar han om sin övergång och hjälper andra skriva om transsexualism.
-Det är såhär jag är född, med armar, ben, huvud och snopp! Börjar den
norska författaren Tarald Stein sin berättelse om sig själv.
På omväxlande engelska och norska berättar han inför en fåhövdad med fokuserad publik om när han kom ut som man. Hela tiden läser han upp en utav sina dikter som tar upp känslorna och tankarna kring berättelsen. Det är inte så konstigt, litteraturen är otroligt viktig för Tarald, han ville skriva innan han ville vara man. Det har inte ändrats.
- Skrivandet är mer fundamentalt för mig än min kropp, som jag alltid försökt glömma och skjuta undan. En positiv effekt av det har att jag kommit närmare min kropp, säger Tarald fundersamt.
Kniv i ryggen
Det är kroppen som är i fokus för Taralds skrivande, och hans och andras relation till den. Från penisdikter till känslan av att möta oförståelse och fördomar från det minst troliga hållet.
- Jag blev diagnostiserad med Gender Identity Disorder, problematik med könsidentiteten. Sedan har jag fått brev och mail av andra transsexuella människor som tycker jag ska hålla käft, berättar Tarald.
Stämningen är tyst men inte allvarlig i lokalen, från de allra viktigaste fick Tarald förståelse:
- Blev direkt "en utav grabbarna" för min pappa. Min syster sa att det enda som var kvinnligt med mig var mina kläder! Säger han tacksamt ifrån den lilla upplyste scenen på Kafé Klara i Kulturhuset.
Konsten att skriva
Lite senare i ett litet konferensrum har publiken förvandlats till deltagare och Tarald till lärare. Stimmet i kulturhuset har byts ut mot tyst koncentration. Vi ska skriva om trans.
Ens sexualitet och ens könsidentitet kan vara så laddade att Tarald insisterar att de närvarande måste kunna skilja på sig själv och texten.
-Om ni skickar in en text till ett förlag och får den refuserad ska ni inte se det som att ni som personer är dåliga, säger Tarald allvarligt.
Titeln på ditt liv
Teorin byts snabbt ut mot praktik: Första uppgiften blir att skriva om ett ämne, det här fallet en kroppsdel, oavbrutet i fem minuter. Klassiskt skrivarkurs-knep. Det enda som hörs är pennornas skrap mot papper. Det är stelt till en början, men när deltagarna ska läsa upp resultaten av sin andra skrivaruppgift, tänkbara titlar till sina texter om trans, rycker det i mungiporna och nickas gillande: Det svarta fåret, Rätta mig om jag är fel och Intet nytt under kjolen.