Är det alla människors rättighet att skaffa barn, eller är det människans önskan till reproduktion som avgör rätten till ett barn?
Adoption, insemination och surrogatmödraskap var ämnena för ett panelsamtal under fredagsförmiddagen på Pride Sergel. Panelen bestod av Ulrika Dahl, lektor i genusvetenskap, RFSLs ordförande Ulrika Westerlund och Sara Edenheim, queerforskare.
Debatten i Klarabergsbiografen var lika intressant som den var het och lättsam. Att skaffa barn ses av många som varje människas rättighet – och av en del som en skyldighet.
– Det är inget konstigt att man känner så. För att vi lever i ett samhälle, och i en liten bubbla förs HBT-människor in, som de lever i, tyvärr, säger Sara Edenheim.
Ulrika Dahl fortsätter med att förklara att den reproduktiva tiden präglar alla människor. Även om man inte behöver se det som en rättighet, så finns det där, som en osynlig diskurs i samhället. Sara Edenheim fortsätter diskussionen framåt till frågan om varför det är så väsentligt att vi reproducera oss:
– Barnproduktionen måste man lyfta upp till diskussion. Varför vill människor ha barn? Vi lever i en överbefolkad värld, där mer barn egentligen inte behövs.
Sara Edenheim svarar senare på sin egen fråga:
– Ur ett queerteoretiskt perspektiv är det ett egoistiskt projekt som människan genomför för att försäkra sig om att framtiden ska se likadan som samhället ser ut nu. Då blir det plötsligt politik och en ideologi av det hela. Just nu är det något som är vårt samhällsordning är väldigt beroende av. Då kan det vara väldigt intressant att fråga sig vad händer om vi försöker säga att reproduktion, oavsett vad det handlar om, kanske inte är meningen med livet.
Ofta lever människor med kartor som berättar för oss var vi hör hemma någonstans. Men betyder ett liv som queer slutet på historien? Om man lyssnar till Edelmans teorier så är det så. Homosexualitet har blivit en symbol för det icke-reproduktiva begäret; en sexualitet som inte leder till ett barn. För Edelman är det något som man skall ta vara på, istället för att kringgå.
– Barnen blir som en symbol för att man lever vidare; det skapas en slag ”memento mori” genom att man inte ser sig själv som odödlig, förklarar Sara Edenheim.
Idag finns det en slags queerpolitik som potentiellt inte handlar om att reproducera oss, ”arten” eller communityt, på det sättet. Det finns det en mer eller mindre formaliserad HBT-rörelse som ställer en rad krav, exempelvis juridiska krav som berör moderskapet. En debatt som även RFSL är engagerad i.
– Reproduktion är ingen rättighet men ses som en självklarhet. Diskussionen är viktigt att föra vidare. Den diskussionen skulle jag vilja ha i ett större perspektiv inte bara av berörda personer i HBT-rörelsen, menar Ulrika Westerlund.