På Kulturhustaket diskuterades gränsen för vad man kan samtycka till. Varför anses det acceptabelt med våldssport men inte med kvinnlig könsstympning, med BDSM-sex lite mittemellan?
Samtalet leddes av Emma Wieslander fån RFSU, med juridikstuderande sexaktivisten Reb Kerstinsdotter och BDSM-utövaren och medlemmen i RFSL:s förbundsstyrelse Kaj Heino.
Programpunkten har kommit till stånd eftersom frågorna om gränsdragningen för vad man över huvud taget får samtycka till när det gäller våld har blivit aktuell. Var går gränsen? Ett mycket aktuellt rättsfall utspelar sig i Malmö där en åklagare driver ett fall för att få ett prejudikat i frågan.
"Det här kan ingen kvinna njuta av", är tesen som åklagaren driver i ett fall där en tredje part har anmält ett par som utövade BDSM tillsammans. Även om mannen och kvinnan i paret var överens om vad man gjorde, bedöms det alltså som otillåtet.
– Det viktigaste med det här fallet är att det visar att det vi kan tycka om i BDSM-sammanhang är det inte vi själva som bestämmer om det är okej att göra. Någon annan kan anmäla det, säger Reb.
Emma undrar om den här typen av gränsdragningsfråga inte är ett hot mot rättssäkerheten. Det håller alla samtalsdeltagarna med om. Reb har till exempel fått höra från flera lärare i juridik att gränsen mellan ringa misshandel och "normal" misshandel går vid om man slår med öppen eller knuten hand. Samtidigt är det just ringa misshandel som man kan samtycka till utan hinder. Definitionen är inte helt tillämpbar.
Ett begrepp som är viktigt i sammanhanget är "social adekvans". Om något bryter mot en lag i sak följer frågan om det var rättfärdigt. Om det var det har händelsen social adekvans. Med hjälp av publiken diskuterades några olika exempel. Till exempel är tatuering en form av grov misshandel med tillhygge, och det lämnar permanent "skada". Samma sak med plastikoperationer, våldssporter och könsstympning. Vissa saker accepteras av samhället, medan andra inte gör det. Kanske är det i den här flytande klassificeringen som BDSM-frågan svävar runt.
– Det är där samtalet bör ske juridiskt, menar Reb.
Alla tre i panelen är överens om att det inte är lagen i sig det är fel på. Det är självklart att det ska finnas ett starkt skydd för den som blir misshandlad mot sin vilja. Det är tillämpningen av lagen som är problematisk. De som tillämpar lagen behöver helt enkelt ha bra koll på BDSM-frågor. Som Kaj uttrycker det:
– I Malmö-fallet är det inte lagen det är fel på, det är fel på åklagaren!
Ett exempel på en bra tillämpning av lagen som fördes fram var det så kallade Stureplansfallet där ett par män dömdes för att ha våldfört sig på en kvinna i BDSM-sammanhang. I det fallet skedde det mot kvinnans vilja, och rätten lät det helt korrekt inte spela någon roll att kvinnan hade en historia av BDSM-aktiviteter. Man dömde bara i den relevanta frågan.